Dykolyckan i Nynäshamn
I helgen har det tränats och fixats, vi har testat olika rigginställningar och försökt hitta ett spår i trimmet. Och så har vi kört manöverträning och försökt hitta rätt positioner i slag, sättningar, gippar och nedtagningar. Vi har kört in nytt folk i besättningen och är allmänt på hyfsat god väg i vår nya båt.
I dag hade vi inte alls tänkt vare sig träna på eller vara med om en nödsituation, men det blev så när vi kom på kryssen och tränade slag och plötsligt hörde ett rop på hjälp. Vi visste att det var dykare i vattnet närmare land men plötsligt såg vi en dykare nödsignalera bara 150-200 meter från oss. Först blev jag orolig för om det var någon annan dykare i närheten av oss som vi var på väg att köra på, men rätt snart såg vi att han som nödsignalerade försökte hålla en annan dykare över ytan.
Vi manövererade snabbt upp till de nödställda för segel, rev seglen och fick då tag i en medvetslös dykare som andades själv, men inte var kontaktbar. Luften var slut i flaskan och han hade inte lyckats blåsa upp vare sig väst eller torrdräkt. På något sätt hade han fått av sig västen – med integrerade vikter – från kroppen, men den satt fortfarande fastkopplad i inblåsningsventilen på torrdräkten, vilket gjorde att hela dykpaketet fungerade som ett mycket effektivt ankare på ca 30 kg istället för att ge flytkraft. Vi var fyra man för att hålla honom i ytan tills vi fick bort dykpaketet.
Fördelen med öppen akter på båten blev här uppenbar då vi någorlunda enkelt kunde få honom upp i båten. Väl uppe i båten blev det förstås framstupa sidoläge varpå Henrik snabbt ringde 112 och beskrev läget. Efter ett tag svarade killen på tilltal genom att vifta med fingrarna men var i övrigt rätt borta. Plötsligt började han kräkas och kvicknade då till lite grann och bad att vi skulle ta av huvan. Han kunde nu berätta vad han hette men inte så mycket mer.
Minutrarna för motor in till bryggan kändes evighetslånga och vi var så klart väldigt oroliga för killen även om han andades ostört hela tiden. Många tankar passerar genom huvudet; är det dykarsjuka, hur tog luften slut, var det på botten eller på ytan, har han drunkningssymptom eller är han mest utmattad o.s.v.
Vid kaj tog vi en stege som provisorisk bår och fick därmed enkelt i land honom på kajen där han började kräkas rejält och nu fick upp mycket vatten. Ambulansen kom snart efter att vi kom in, de hade kört fel först och ställt sig i andra hamnen i Nynäs men efter lite dirigering på telefon kom de rätt. De tog hand om den skadade dykaren och körde iväg honom till stora hamnen där helikopter väntade.
Enligt parkamraten hade han ca 50 bar och de påbörjade uppstigning, varpå hans regulator började friflöda. Han fick då parkamratens octopus-regulator. Luften tog dock slut innan han hann blåsa upp dräkt och väst vilket gjorde att han började sjunka och fick panik. Parkamraten hade stora problem att få grepp om honom, han svalde mycket vatten och blev snart medvetslös vid ytan.
Som väl är verkar det ha gått bra
Dykningen skedde inte vid Bedarön som det står i notisen, utan i Fagerviken någon kilometer söderut.
Lärdomen för oss seglare från denna dag är att alltid vara redo – vad som helst kan hända när som helst och det kan gå fort. En förberedd besättning vid en nödsituation kan rädda liv – utse någon som ringer 112 eller ropar på VHF, utse en “swimmer of the watch” som är beredd att på kort varsel gå i vattnet om det krävs, tänk igenom hur man på just er båt får upp en medvetslös tung person ur vattnet, vilka som kan ge första hjälpen o.s.v. Diskutera igenom vilka situationer som skulle kunna uppstå förutom det faktum som alla kappseglare säkert pratar om, nämligen man över bord och olyckor ombord. Prata säkerhet.
Om du inte har en båt med låga fribord och öppen akter eller om du seglar på få personer – skaffa en Jon Buoy eller liknande hjälpmedel så att du verkligen kan undsätta en medvetslös person och få upp vederbörande i båten. Hade vi bara varit två ombord idag hade vi sannolikt inte kunnat få upp honom i båten, åtminstone inte utan att skada honom, trots öppen akter!
Idag var jag glad att många av oss seglare tycks vara säkerhetsmedvetna. Ombord i den sju man starka besättningen hade vi en f.d militär räddningsdykare, en f.d arméofficer, två av oss har gått ISAF Offshore Personal Survival Course, jag har även Rescue Diver cert och det kändes som att vi var en någorlunda rådig besättning som agerade fort och förhållandevis lugnt. Vi hade säkert kunnat göra något bättre och fortare men i det stora hela gick det bra. Det var framför allt skönt att det var nära till land så att professionell hjälp kunde ta över inom 15 minuter.
Dagens tips är att gå de säkerhetsutbildningar som erbjuds och utrusta båten enligt ISAF special regulations. Då är man hyfsat väl förberedd för nödsituationer som den vi var med om idag.
