Eurocard Gotland Runt - Race Report

(Artikeln kompletteras efterhand m bilder m.m.)
Så var årets EGR avklarat. Resultatmässigt hade vi förstås hoppats på lätt kryss eller hård undanvind men fick mest stadiga sträckbogar och så ett litet stiltje på slutet för att toppa upp det hela. Men vi är inte ledsna för det, vi hade otroligt roligt ombord och det var kul segling!

Starten
Förra året var det rätt stor lovartsfördel och vi krockade i starten. Eftersom det var lovartsfördel även i år bestämde vi oss för att starta längre ned på linjen för att med vår lilla båt få fri vind och inte riskera att bli stängda. Det var nog rätt beslut men vinden minskade rätt så kraftigt precis före start och vi blev därför sena. Dessutom vred det mot så det gjorde avståndet till linjen ännu längre. Men vi var ändå rätt nöjda med starten - vi fick fri vind som vi ville och var taggade till tusen.

Start - Almagrundet
Det visade sig nu att vi har börjat få lite bättre koll på trim, styrning och annat som får fart i båten. Inte minst var vi full besättning och det gjorde skillnad för både höjd och fart. Men efter ett tag öppnade vinden mer och det blev sträckbog ut till Alma, inte kryss. Vi var bekymrade över att den andra Mumm 30:n Letto di Pletto, som seglades av Peter Kaplan, Johan Toll m.fl under namnet “NN” (No Name), hade bättre båtfart i det lätta. De var precis före oss vid Almagrundet.

Almagrundet - Nynäs angöring
Efter rundningen slog NN med övriga fältet in mot land medan vi fortsatte för styrbord ut på havet. Vi seglade så fort vi kunde och under kvällen undrade vi hur det skulle se ut när vi kom till Nynäs Angöring. Vi kunde inte se NN någonstans så vi antog att vi hade vunnit lite på vårt havsspår. Men tji fick vi, ca 1 M före rundningen dyker NN upp och rundar några minuter före oss! Race On! Otroligt kul att i en respittävling på detta sätt få en tävling i tävlingen med Mumm 30 som ju är en stark entypsklass i Europa och USA.

Nynäs angöring - Salvorev/Fårö
Efter rundningen av Nynäshamns angöring gällde det att välja väg. Vår väderprognos sade att att vinden skulle öppna en del och vi valde därför att gå rhumbline, d.v.s närmaste vägen. Vår huvudkonkurrent NN gick både högt och fort och satsade uppenbarligen på en överbåge - hade de annan information? Vinden ökade lite grann fram på natten och då fick vi bra fart på rhumbline, men snart började vinden mota och minska i styrka. Vi gick nu lågt och halkade ned lite från rhumbline. Efter ett par timmar fick vi tillbaka vindvinkeln och siktade igen på märket. Just när vi börjar närma oss kommer NN ner från sin båge och rundar Salvorev - återigen några minuter före oss! Här får vi till bättre höjd efter rundningen och vi skruvar upp för styrbords halsar och börjar kryssa nedför Gotland östra sida.

Efter ett tag möter vi en front som skall passera. Här fattade vi två felaktiga beslut. Det första var att behålla medium-jibben uppe trots att segelmakaren ombord tjatade om att byta. Vi hade aldrig hissat den nya J3:an och visste inte riktigt hur långt ned den är effektiv. Mediumjibben har förvisso ett brett register men vi vet ju egentligen att crossover för hårdvindsfocken ligger vid 18 knop TWS och vi hade betydligt mer än så. Den beslutsvåndan kostade en hel del - när vi väl bytte till J3:an gick vi både högre, fortare, mer bekvämt och med mindre avdrift - det betyder förstås massor i VMG.
Det andra felaktiga beslutet var att gå ut från land under frontpassagen. Vi hade både Max Matthiesen och Datscha ca 0,5-1,0 M bakom oss före frontpassagen och jag minns att jag när de slog in mot land före frontpassagen tänkte: “Borde man inte gå åt samma håll som “meteorologbåten”…
Mycket riktigt - efter passagen när vi möts för olika halsar ligger både Max Matthiesen och Datscha långt före oss. Där tappade vi nog ca en halvtimme. Illa. Och NN såg vi inte till någonstans heller…

…Östergarnsholm…
Med heavy-focken uppe hade vi i alla fall fin kryss/sträckbog ned mot Östergarnsholm och när vi närmar oss får vi syn på NN som ligger en bit framför. Vi tar in på dem sakta men säkert men allt eftersom vinden lättar ur får de ett visst fartövertag. Vi hamnar i en duell där NN trycker upp oss mot lovart och vi dyker då under i lä. Men hade de koll på 2,3-metersgrundet? Vi sticker ju “bara” 2,13 men det där var lite väl nära… Vi gjorde ytterligare ett vägvalsmisstag och det var att gå in i viken vid XX. Vinden var betydligt svagare och motade kraftigt när vi skulle ta oss ut igen från viken. Här ryckte NN flera minuter på ett bräde.
…Hoburgs rev…
Vi rundade Hoburgen kl 22:08 vilket var sju minuter efter NN. Det blev nu sträckbog igen och sju minuter är mycket tid att ta in på en välseglad entypsdesign. Vinden ökade mot 10 m/s, vi kämpade på.

Hoburgen - Knolls grund
Under natten och morgongen fick vi dock uppleva en otrevlig situation, nämligen den att få en kamrat i besättningen nedkyld, detta skildrar jag i ett separat inlägg eftersom det handlar om säkerhet vid havskappsegling. Vi hade bra tryck på halvvindsbogen, vinden vred mot NV och ökade mot 10 m/s, vi tuggade sakta men säkert ikapp NN och nådde fram strax före rundningen. Vi gick upp i lovart och rundade i stort sett samtidigt kl. 04:15.
Knolls Grund - Visby
Vi fick upp vår spinnaker snabbare än NN och ryckte direkt 5-10 båtlängder, men när NN fick upp blåsan ändrades scenariot. De surfade snabbare än vi och hade även lite annorlunda trim jämfört med oss - spinnakerbommen var hög och de hade mer lyft i blåsan. Jag tror dessutom vi var betydligt tyngre lastade vilket också kunde förklara NN:s bättre fart i lättvind och även vår bättre fart i hårdvind.
Med 14,9 knop dämpat på loggen och en toppnotering på 18,5 knop närmade vi oss snabbt Visby och rundade 07:15, återigen var NN några minuter före.

Visby - Almagrundet
Här blev det dags för ett strategival. Vi bestämde oss för att sätta assy och se hur högt vi kan bära den i dessa vindar. Jag laddade ned nya GRIBar som i stort sett visade att vinden skulle vrida moturs tillbaka mot SV och därefter dö ut först från land och sedan ut på havet. Svaga växlande vindar eller stiltje skulle vara ett par timmar och därefter skulle ny vind komma från NO. Läge för underbåge alltså och jag körde en routing i Expedition, som bekräftade att vi skulle gå lågt mot Gotska Sandön för att få gå med spinnaker och långsamt vrida upp mot Almagrundet för att sedan i den nya vinden kunna sträcka till Almagrundet.
Vi beslutade att lita på prognosen och följa routingförslaget och hissade därför på spinnaker och siktade på Gotska Sandön. När vi började vrida upp mot rhumbline igen befann vi oss nära Gotska Sandön, ca 9 M ost om rhumbline. Vi kände oss väldigt ensamma därute och när vinden dog ut i förtid var vi oroliga att vi hade fattat fel beslut. Men ny vind kom snart som planerat - om än tidigare - och vi kunde i stort sett sträcka upp mot Alma. Vi såg inga andra båtar men vi förstod nu att de nog fick kryssa på rhumbline. Den enda skillnaden mot prognosen blev egentligen att stiltjet var mycket kortare (ca 20-30 min) och kom tidigare än beräknat. Vi fick därför ta ett par, tre slag närmast Alma men det var en god avvägning.
Almagrundet - Mål
När vi rundade Alma såg vi inga båtar vi kände igen och anade därför att det hade gått bra, men säkra kunde vi inte vara. Halvvägs in mot Sandhamn seglar vi ikapp och förbi vad vi i alla fall då trodde var Prima 38:an Serendip som vi förstod var långt fram i sin klass och när vi hörde att Max Matthiesen rundade 50 minuter efter oss förstod vi att vi hade gjort ett bra vägval. De hade vi inte sett sedan de försvann vid Fårö. NN / Letto di Pletto rundade Alma 1h 45m efter oss och vi får bekräftat att vägvalet från Visby var rätt. Vinden dör ut 1M före mållinjen och vi kämpar över en timme för att gå i mål kl 01:09.
Efter 60h 24m 18s landade vi på en 21:a plats. I ett Gotland Runt som bestod av mestadels sträckbogar och kryss hade det kanske varit svårt att göra mycket bättre ifrån sig i fältets minsta båt, men vi gjorde också ett antal misstag som kunde ha adderat till en bättre placering. Vi tar med oss erfarenheterna till nästa år!



















